Analys: Värnamo hemma
Vid minut 55 uppstånden
Det var extra tydligt denna annandag påsk att en fotbollsmatch består av två halvlekar. Säsongsenligt dog Värnamo i första och uppstod i andra. Men man hade god hjälp från ett gult hemmalag som tog påsklov med en halvtimme kvar av matchen.
Positivt är hur väl pressen satt mot ett spelskickligt Värnamo och att Elfsborg kunde skapa farliga chanser nog för 3-4 mål. Negativt hur svårt Di Gule hade att hålla upp prestationerna längre än 55 minuter.
Vi tar en titt på:
Att ligga tätt mellan lagdelarna
Hur man stängde centralt
Sexornas roll i att pressa och falla
Lite uppspel
It was the best of times
När Värnamo hade bollen vid målvakt och backlinje jobbade vi konsekvent för att blockera alla spel genom deras centrala mittfält. Kenndal droppade ofta ner som extraback och Wenderson lyckades vi nästan plocka ur spel i första halvlek.
Även de få gångerna vi sjönk lite djupare var det tydligt att Elfsborg inte ville bjuda på något centralt:
“När vi sitter ihop gör vi det riktigt bra” sa Jimmy Thelin efter matchen. I första halvlek kunde vi verkligen se det. Lagdelarna låg tätt och arbetade synkroniserat. Det var flera gånger som våra ytterbackar och sexor kunde vinna boll precis när Värnamo försökt passa sig ur första ledet.
I synnerhet Baldursson hade en bra dag i landet mellan våra forwards och backar. Ibland fick han pressa högre för att ge understöd:
Och ibland falla hem för att täcka en löpning. Här leder aktionen till kontring och 2-0:
Med så hög press och så många bollvinster fick vi inte se så mycket kort spel bakifrån i första. Men när vi fick det fick vi se rörelse och bra exempel på hur man kan använda “the third man”:
It was the worst of times
Det går inte att säga så mycket om Wendersons mål (förutom att drömmål såklart alltid drabbar oss), utan låt oss istället fokusera på andra halvlek. Hur det efter minut ~55 ser mycket sämre ut.
Den fina täta pressen som ledde till att vi stängde ner Värnamos uppspel är nu mycket svagare. Jalal och Michael är inte lika konsekventa i att hålla Wenderson ur spel.
Vi slarvar med att stänga ner spel centralt:
Till slut leder det till 2-2. Jag har kollat på Zeljkovics mål 400 gånger och förstår fortfarande inte vad som händer. Men vi hade inte behövt ge upp det skottläget alls:
Det är ovanligt att byta båda sexorna och jag tror en helt fit Baldursson hade spelat 90 minuter. När Besfort Zeneli hoppade in och Baidoo flyttade ner hade han ett tydligt budskap till Johan Larsson: vi måste spela tätare.
Att kasta in pigga ben borde kunna hjälpa, men om lagdelarna inte sitter ihop gör det mindre skillnad om några spelare är snabba i press:
Det här spelet tröttade ut oss än mer och här var det svårt att komma igen.
När vi hade boll vid målvakt hittade vi inte uppspelslösningar utan fick se Bundgaard slå långt och utan mycket precision.
Trots tappet i andra halvlek tycker jag det finns mycket positivt att ta med sig från en premiär.
Vi skapade farliga chanser och visade att vi fortsatt är extremt jobbiga att möta.
Nu behöver vi se över hur vi orkar längre fysiskt och mentalt, samt hur vi agerar taktiskt när vi väl tappat det höga spelet.