Analys: VSK borta

Har ni hört den om sköldpaddan och haren?

Krånglig match på Hitachi skrev jag på förhand och en krånglig match på Hitachi blev det. Efter att ha överlevt en något panikartad första halvlek kunde Elfsborg till slut gneta sig till rätt sida av marginalerna. Bjud inte in boråsare om ni inte vill ha regn på er premiärparad!

Kortfattat om matchen kan man säga:

• Västerås 343 gjorde att vi hamnade fel i markering och press. Framförallt på deras “sexor”, “tior” och wing backs.

• De sprang kopiösa mängder i första halvlek och skapade numerära överlägen över hela plan

• I andra halvlek var det något tomt i den grönvita tanken, och förutom straffen och en slutforcering hade VSK noll avslut.

Låt oss ta en närmare titt.

Det var jädrar i det snuset gung i hela ordenshuset när Västerås satte fart i första halvlek. Fyra av deras mittfältare plus deras två ytterspringare löpte som vildhästar. För att förenkla analysen, låt oss kalla dem för sexor, tior och wing backs. Här markerat med lite gula streck för att visa de konflikter som uppstod i vårt lag om vem som skulle markera vem i många situationer:

Sexorna löpte även frekvent fram och hotade hela vår backlinje. Se Åslund och Lindays rörelser under matchen:

Deras wing backs var uppe och pressade våra ytterbackar och föll ner i fembackslinje i försvar. Tiorna mötte boll, sprang brett, länkade med anfallaren…

Lägg på att deras manmarkeringssystem gjorde att varje spelare ofta fick ta långa löpningar “ur position” så ger det en bild av hur mycket VSK sprang. Framåt, bakåt och på kanterna kändes det som att de hade numerärt övertag. Men det skulle också komma med ett högt pris, som vi återkommer till.

En effekt av det här löpandet var att det blev svårt för gula att veta vem man skulle följa med.

När någon tog en löpning mot vår vänsterkant var det ibland Zeneli, ibland Hult, ibland Yegbe och ibland Noah som skulle följa med. Noah och JJ gick ibland upp på sexor och föll ibland ner på tior.

Här lägger sig deras tior nära Ali och räknar med att han kan vinna förstabollen, som skarvas ner till Ahlinvi. Våra sexor (gulmarkerade) hamnar i mellanlandet.

Simon Johansson faller inte med Hult för att hota i djupled utan lägger sig spelbar:

Ny situation, samma problematik där Hult hamnar helt i ingenmansland:

Ask/Edlund ut, Ahlinvi/Linday in. I övrigt startade Västerås med deras mest spelade elva 2023. Att laget var samspelt och känner taktiken ut och in var det inte några tvivel om. Se här när Åslund vinner boll och direkt vänder upp för att slå en diagonal boll på en bred Gefvert:

Det här var läget som ledde till Alis farligaste chans. Elfsborg ligger högt och tätt men spelas runt fullständigt av att Åslund bara hittar ett par meter vid mittplan. Den här bollen går fram dels för att Simon Johansson (tia) placerar sig mellan Hult och Yegbe och därför håller Hult från att springa för brett och dels för att Åslund inte behöver tänka vad han ska göra. Han vet att Gefvert finns där ute.

En riktigt tuff halvlek där jag inte kan annat än att imponeras av ett Västerås som skrapats ihop från lägre divisioner och bortglömda rester. Ett lag som också hade gått in i paus med ledning om Jabir Ali hade varit en vassare avslutare i det här tempot. Men bra individuella prestationer är också ett del av ett lag och det föll VSK på idag.

För när andra halvlek börjar är det en ny matchbild. Förutom straffsituationen som Johan Larsson bjuder på har VSK inte några avslut i andra halvlek förrän lite forcering efter minut 80. Deras spel mattas av över hela plan, och jag kan inte se någon annan anledning än att den intensitet de spelade med helt enkelt inte är hållbar i 90 minuter.

Man kan se tydligt hur Gefvert plötsligt inte orkar täcka hela kanten, hur Simon Johansson stannar i anfall när spelet vänder. Se bara på hur VSK som var så bra på att bredda laget under stunder i andra istället blir väldigt smala:

Elfsborg utnyttjade också Västerås tröttare kanter på ett klokt sätt genom att spela bollen dit “två gånger”:

Efter lite krångel på kanten lyckas Elfsborg få fram bollen och Abdulai kan hitta en stor yta till vänster när Gefvert ligger offensivt och deras högermittback fyllt på.

Det är också längs den här kanten som vi kommer fram på när vi gör mål. Simon Johansson orkar inte följa med Niklas Hult som driver med bollen. Hela Västerås ser passiva och trötta ut när inlägget senare kommer från Johan och, precis som vi var med om mot Värnamo, så lämnas den farliga skottytan utanför straffområdet vidöppen.

Något annat Elfsborg utnyttjade men borde använt mycket mer var att droppa djupare med Abdulai. En kämpande Jalal hade duktiga Nsabiyumva fastklistrad i ryggen hela matchen. Se här luckan som uppstår när vi kunde dra bort mittbacken:

---

Trots en kämpig första halvlek tycker jag över 90 att resultatet inte känns som en stöld. Västerås kunde ha tagit ledningen, absolut, men var också det svagare laget i andra halvlek. Om Värnamo var stolpe ut så fick vi vår stolpe in här. Prestationer i avgörande ögonblick är viktiga och vi såg många matcher som avgjordes på liknande vis förra året.

Det är en hel drös spelare som har ett par kliv upp till toppform. Framförallt ser det tråkigt ut med de många skavanker vi har centralt. Viktigt nu att Andri och Per blir friska. Ett hämndlystet Hammarby väntar på måndag.

P.S.
Linday är ett fynd. Stefan?