Arga pikadorer och felande länkar
Hur kopplar vi ihop kedjan?
Banderiljärerna var arga.
Pikadorerna var ännu argare.
Och argast av dem alla var boråsarna.
Visst är det lite ilsket i leden? Det sprids inte en besvikelse över resultat och prestationer utan snarare en ilska. Tålamodstanken är nästan tom.
Är det västgötaklimaxet 2023 som ligger kvar, som en sur ruttnande sörja i magen? När man kom så nära är det lätt att känna att vi nu bara ska peta bollen i mål. Jögge 2012.
Men vi tog inte in Jögge. Vi tog inte in Högmo för att satsa allt på ett kort. Vi tog in en i princip helt färsk tränare. Det är ett nytt projekt, ny tidslinje. Om man tänker att Hiljemark är i Borås för att driva ett projekt över 4-5 år som förhoppningsvis kulminerar i ett par rejäla utmaningar om de stora medaljerna, då kanske den knutna näven kan släppa lite?
Så vad är status på projektet?
Det är aldrig särskilt trevligt att besöka Solna. På något sätt har ett mediokert lag knipit en tidig serieledning, men trots att det är lätt att peka på AIKs brister är deras styrkor uppenbara: de är svårspelade och tunga när de får försvara.
Om man då bjuder på två skitmål så tippar man över vågen för vad som skulle vara en väldigt tight match.
I det stora spelet kan jag inte säga att AIK är bättre än oss. Men över 90 minuter så är vi alldeles för långt ifrån att göra mål och den stora knäckfrågan är:
Varför skapar vi inte chanser?
1. Besfort och Simon
Vi har två skickliga spelare som gärna stannar upp med bollen. Två playmakers. Det blir lätt för statiskt. Som här:
AIK ligger gärna i en 541. Simon och Besfort försöker såga sig igenom. Hedlund försöker möta som tia för att skapa en trea centralt (mer om det senare).
Tre? Men AIK är ju där med fem
Efter lite krångel spelar Simon in en felvänd Besfort som vallar bollen på svart spelare till omställning. Resten av laget ligger under den här tiden helt statiskt och tittar på utkomsten av kvadraten:
Under höstens spel med 343 skulle bollen bara in och vända på mitten. Antingen använde vi snabba kombinationer längs kanten eller så togs bollen snabbt in bakom motståndarnas backlinje. Här har vårt ökade bollinnehav inte burit frukt än.
Besfort, som fått bära bindeln, vill så så mycket. Här är hans heatmaps i två senaste:
Kanske försöker han ta lite för mycket på sina axlar nu, och jag tycker att han börjat överarbeta situationer.
2. Vi har tappat Jimmybollen
Inför matchen sa Hiljemark att det går att utmana AIK bakom deras backlinje. I minut ~86 när vi äntligen slog en boll där visade Silverholt att det var sant. Ytorna krympte så klart en del när vi gav bort 1-0, men det fanns chanser:
Här ligger vi precis så som vi ofta gjorde i höst, och vinner bollen centralt:
Rapp springer i djupled, Silverholt springer i djupled, Ihler finns centralt. Men Hult spelar bakåt.
Det hela resulterar i att Isak till slut ändå slår så långt han kan, men till en nickduell i stället för löpdito.
Exempel 2: Här spelar Yegbe in Hult som har ytor att avancera på:
Rapp möter och Ihler springer in bakom, men bollen slås inte:
I stället vänder Hult om, passar Yegbe som SEN slår upp bollen, mot en backlinje som nu samlat sig:
Under Jimmy hade vi kört en snabb boll i djupet.
Under Oscars första månader gjorde vi det.
Vi har tre snabba forwards i kedjan.
Bollen MÅSTE komma i djupled när vi har chansen.
3. Hiljemarks kedja har aldrig riktigt funkat
Jämfört med andra 343 har vi haft svårt att få igång vår kedja. Hiljemark verkar föredra att inte se det som två tior och en nia, utan har gärna nian som mötande och två forwards i flexibla roller. Nu har vi spelare där fram som knappast funkar bra på små ytor som tior ändå. Mot AIK:
… ligger Silverholt ständigt på hugg i djupled, men får ALDRIG bollen. Efter en fin start på säsongen får Taylor testa en annan roll och har 14 (!) touch på hela matchen.
… försöker Ihler möta boll centralt, men har svårt att få samma impact som en felvänd Frick eller Baidoo.
… byter Rapp kant för att bli mer effektiv, men har väldigt svårt i spelet när det inte finns stora ytor att springa på
… försöker Hedlund allt han kan tänka sig. Vänta, Hedlund? säger ni. Det är just Simon som Hiljemark valt mot AIK och Sirius för att länka mittfält och kedja. I försvar ligger han som höger ytterback men ofta i anfall letar han upp centrala roller:
Mot Sirius är det Hedlunds löpning från centralt som överbelastar och får backarna att räkna fel när Simon hamnar ensam vid 1-0:
Det är inte okomplicerat med en högervinge som ska spela centralt med boll. Ofta, trots att Hedlund gör det väl, har vi en trio med bumba som inte drar åt alls samma håll. Här möter Ihler i samma yta som Hedlund letat upp. Silverholt ligger som vanligt på rulle:
De tre felvända spelarna tar snarare varandras luft än jobbar ihop. Silverholt ligger kvar och pekar:
Ingen lösning hittas och stackars Phoenix slår ut med armarna:
Utöver det skapar det en oklar situation till höger: är det högerytter (Rapp/Sigur) som ska hålla bredden eller ‘högerback’ Granli? I och med att vi inte har en vänsterfotad forward är det ingen som kan bryta in från höger, vilket gör det svårt för överlapp.
Här försöker Hedlund kombinera med Rapp, men Gottfrid som inte har en stark vänster gör det för enkelt för Besirovic att bryta:
I andra lägen står vi med två högerfötter som båda väntar på att slå inlägg:
Och än värre tappar vi bredden helt då ingen vet tydligt att de ska ta den rollen, vilket gör det urenkelt för AIK att täta mitten:
Det är för svårt och komplicerat. Framförallt för en offensiv som till stor del värvades i mars. Vi behöver tydligare roller och något som lagar länken mellan kedja och resten.
Nu väntar GAIS. Vinterns Europaspel verkar nå Elfsborg, Djurgården och Malmö - eller är det en slump att skadorna haglar nu?
Det finns en sak jag vill testa…
… för att få upp tempot centralt
… för att länka kedja med resten
… för att få fler spelare i sina farligaste roller
… för att förenkla offensiven
Det är:
Ta in Hellemaa för att få ett lite mer dynamiskt innermittfält
Låt Besfort spela ‘i kedjan’ utan boll och droppa in som tia med
Låt Hedlund spela kvar som han gör i defensiven men hålla sig på kanten som forward med boll
Formen är långt ifrån toppen; projektet går vidare. Det hade varit skönt för arga pikadorer att se en utveckling åt rätt håll. Tre poäng mot GAIS hade varit ett bra lyckopiller.