Asymmetri och pressfällor

Analys: ÖIS hemma

Ny säsong, ny kostym. Eller: nygammal kanske. Elfsborg öppnade Svenska cupen 2025 genom att rota i garderoben och dra fram en välanvänd outfit, som endast kan kännas lite främmande efter höstens utsvävningar. Men visst har Hiljemark sytt in och om en del. Låt oss kolla på detaljerna som verkar lappats in i lagets formation så här långt.

I grunden en rakt skuren 433 som arbetar i tre olika grupper: backlinje, mittfält, kedja.

I stunder av längre bollinnehav öppnas formationen som en solfjäder, med breda yttrar. Hela planen ska utnyttjas och bollen ska söka upp spelare, snarare än tvärtom. Första målet kom just i ett moment där laget efter bollvinst spridit ut sig och sträckt ut ÖIS. Wikström öppnar med en längre boll:

Hedlund spelar in bollen till JJ som, utan att ens se sig om, slår bollen på ett tillslag mot en framåtstörtande Hult. Han vet att någon ska befinna sig långt ut på andra kanten.

Situationen leder till Rapps fina avslut och 1-0.

Asymmetri: vänsterkant

Många av våra lite längre anfall styrs just ut mot vänsterkanten och när bollen väl är där krymper laget i bredd. Dels för att överbelasta den ytan och dels för att vara tätare om man förlorar bollen. Det blir tydligast på Wikström som kliver in från högerback till nästan central mittfältare när vi går från brett till smalt:

Då vi inte längre har en naturlig vänsterfot som kan spela högerytter faller det sig mer naturligt att överlappningar sker på vänsterkanten. Vänsteryttern går in med högerfoten och Hult kan fylla på utanför. På högerkanten kommer en högerfotad ha svårare att bryta in och istället gå rakare mot mål eller sidlinje. Räkna med att Wikström ser mindre straffområde än Hult i den här formationen.

En fördel med den här asymmetrin och Hedlund på högerkanten är att han kan hamna i fler avslutslägen:

Bakåt tjänar vi på spel längs vänsterkanten då vi i inläggssituationer kan få in Wikström som sista luftrumsspelare i straffområdet:

För det var tydligt att vi föredrog att även ÖIS anföll längs den kanten:

Pressfällor

Generellt ville vi att ÖIS skulle anfalla på vår vänsterkant, men än tydligare var hur vi lät uppspel ske in på centrala spelare. Det här var väldigt sällan vi såg under 343, då vår centrala hexagon i princip endast styrde spel ut mot kanterna.

Ofta lämnade vi spelare omarkerade centralt men högg som kobror när bollen nådde in där:

Se här hur Frick backar och låter ÖIS mittback passa antingen in i en tight yta mellan våra linjer, eller slå en längre boll mot vår vänsterkant:

Det var också den typen av press som ledde till ÖIS misstag när JJ snor åt sig bollen centralt och vi gör 2-0:

Vem kan göra vad Baidoo gjorde?

Det verkar som att vi i år försöker hålla längre anfall och mer boll. Inte konstigt med ett mittfält som består av JJ, Olsson och Besfort. Spännande? Mja, men här ringer det varningsklockor.

Våren 2022 fick vi ofta se ett mittfält med Römer, Boateng och Olsson (ibland Noah). Trots bollskickliga spelare kändes det uddlöst och statiskt. Det fanns ett gapande behov av en spelare som löpte mycket utan boll och spelade rakare mot mål. Det ändrades när Simon lämnade.

Det är lätt att glömma att när Baidoo tog över Olssons position 2022 gjorde han 8 mål på 10 matcher:

Michaels framsteg utanför straffområdet ledde till att vi i princip ändrade från 433 till 4231, för att cementera honom som tia.

Vem ska ta den rollen i år? Det var flera situationer mot ÖIS där Frick lämnades ensam mot tre backar:

• Simon Olsson är (ö)känd för att aldrig skjuta. Vi såg flera potentiella avslutslägen i straffområde bli sidledspassningar mot ÖIS, även om det var en situation på mittplan som fick Hiljemark att koka över. Kan man lära en lite äldre hund att sitta?

• Besfort spelar med ett underbart självförtroende och har under de senaste månaderna varit vår huvudsakliga playmaker på egen planhalva och runt mittcirkeln. Kan han ta den medvinden och flytta fram sitt spel runt straffområdet? Vi vet vilken fin fot han har på fasta situationer, tänk om han kan börja utnyttja den till fler avslut.

• Júlíus verkar ha en bra speed och hög arbetskapacitet och skulle kunna användas som en box-to-box; en Simone Perrotta som löper sönder försvar och vinner boll högt. I det scenariot kan Olsson, JJ eller Besfort ligga som quarterback, regista, Pirlo. Notera att mot Sandefjord så spelade Magnússon inte som ankare, utan i rollen framför. Hiljemarks uttalande efter transfern får mig också att tänka att islänningen ska göra mer än att bara städa:

“Som fotbollsspelare har han kvaliteter både i det offensiva och defensiva spelet och vi tror starkt på att Julius kommer tillföra laget ytterligare kvalitet i många faser av spelet.”

• JJ hade en mycket fin match i cupen men verkar ha fått rollen som ankare i det här 433. Jag har svårt att se att han skulle lyfta i en box-to-box och det är svårt att placera de tre ovan nämnda herrarna på bänken.

Nu var det en omställning, så det blir ett väldigt tacksamt exempel, men Leo Östman visade mot Sandefjord hur viktigt det kan vara med en central mittfältare (som han spelade under en del av matchen) som sätter full fart mot boxen:

Det här blir en nöt att knäcka för även om vi har ett överflöd av kvalitet på mitten, riskerar vi att bli för statiska och uddlösa utan en löpande avslutare. Om vi spelar 433 mot Brage, så är jag inte förvånad om Magnússon eller Östman får chansen att visa upp löpstyrkan centralt. Frågan då blir om Simon får sätta sig lite, då JJ förtjänar att starta även den här helgen.