The Third Man (1949)
Grus i maskineriet?
Vid minut 65 på Bravida Arena kändes det som att 4-0 till Gulsvart inte hade varit orimligt. Man hade styrt bort det mesta av motståndarnas spel och bara mellan minut 45 och 50 hade Jalal, Rapp och Baidoo en handfull bra chanser.
Trots alla lägen i andra halvlek lyckas man inte hitta nät utan visar en rejäl brist på skärpa. Bakåt bjuder Hult, Isak och Buhari på rejäla individuella misstag samtidigt som försvar och mittfält blir bolltittande i avgörande spelvändningar. 3-2 och ännu en snöplig förlust på Hisingen.
Det mesta här tycker jag ändå att man kan skriva upp på försäsongsrossel och skador. Givetvis måste det se bättre ut framöver, men felen här tycker jag handlar mindre om struktur och mer om individuell prestation.
Det finns dock ett par saker Elfsborg fortfarande behöver arbeta på inför våren:
Två saker att justera:
1. Stoppa långbollen från nära mittplan
Den höga pressen har sett rätt bra ut mot de två Göteborgslagen i cupen. Man har styrt bort det mesta av organiserat uppspel och vunnit boll i bra lägen. Likaså har den låga blocken lyckats täta ytor. Men i övergången finns det kanske fortfarande lite att jobba på. Mot ÖIS visade sig ett litet hål precis där i mellanläget.
1-0 kommer av en lång boll från denna ytan:
Vid flera tillfällen under matchen fick ÖIS stå ohotade några meter in på egen planhalva och måtta.
I situationen nedan får ÖIS spela en enkel passning mellan Jalal och Baidoo för att hitta just den här ytan. ÖIS-mittfältaren vänder upp och slår bollen som leder till Hults misstag och 2-2. Den enda spelaren som uppfattar hotet är Thomasen, som tyvärr krockar med domaren i ett hyfsat försök att liva upp publiken med lite slapstickhumor:
Flera gånger under matchen såg man hur Rapp och Baidoo pekade åt Jalal att han inte låg rätt. Kanske var Fricks skada en del av anledningen till att den här ytan ofta släpptes. Oavsett så blir det något att titta på till kommande matcher.
2. Använd den tredje mannen i uppspelsfas
När Elfsborg rullade ut kort mot ÖIS så såg det oftast ut så här:
Isak med bollen, två breda mittbackar, två sexor som kom nära och mötte. ÖIS formation påminde om hur FCK ställde upp i träningsmatchen mot oss, med en djup central forward. Det kändes som att Isak och mittbackar väntade på att ÖIS skulle ta steget upp och sätta igång rörelsen som kan öppna ytor. När det inte hände slog vi långt. Även om Isak har bra fötter och Jalal var ständigt spelbar med lika imponerande styrka som snabbhet så måste vi hitta mer variation.
Framförallt måste vi undvika det som hände när Noah Söderberg klev in som sexa:
Noah möter bollen rakt på, blicken hemåt. Det blir direkt en trigger för ÖIS mittfältare att kunna pressa honom. Enda vägen Noah kan gå är bakåt och då spela ut bollen mot Hult.
Direkt har man gjort ÖIS jobb enkelt och tvingat sig själva in i hörnet.
Istället för att båda sexorna ska göra sig direkt spelbara, kan Elfsborg öva på att försöka hitta den “tredje mannen”.
Spelare A (mittback eller målvakt) har bollen. Spelare B och C (sexor) ligger tätt och precis i olika höjd. Istället för att hitta öppna ytor kan spelare C ligga kvar i passningsskugga. Spelare B möter (felvänd) men kan sätta en kort pass i sidled till C som har vänt upp kroppen och kan komma rättvänd.
Här en animerad gestaltning av The Athletic:
Det här kan verka situationellt men är något som med träning kan vara en central del av spelet. Roberto de Zerbis Brighton har gjort det här till en konstform och Xabi Alonsos Leverkusen visar sig ostoppbara i sina systematiska “tredje mannen-lösningar.”
Med tanke på att Jimmy har pratat om att man förra året kunde bli väl lättlästa och direkta, kan detta vara ett utmärkt sätt att hitta mer spel via mitten. Det är också ett spel som bör passa JJ och Andri som handen i handsken.
Nya tag på söndag!
Man kan fråga sig vad som är hönan och vad som är ägget? Strukturens sönderfall eller individens misstag? Under matchens gång hade vi fem olika individer som mittbackar (Basse, Gurra, Ibrahim, Baldur, Noah). Dessutom fyra olika spelare som 6or (JJ, Baldur, Noah, Baidoo) och två olika som 10a (Baidoo och Zeneli). Dessa fem positioner i centralblocket omhändertogs alltså av åtta olika individer, varav minst tre var out of position visavi sina "visitkort". Sammanlagt påverkades tio transaktioner (relationer skulle Rydis säga) enbart inom centralblocket. Räknar vi spelare utanför blocket så har vi kanske >12 relationsförändringar i laget inom de 90 minuterna. Detta måste vara ovanligt inom fotbollen? Och klarar lagstrukturen det? Hönan eller ägget; tvingade strukturförändringen fram individuella misstag när relationerna försämrades?