Han bör vara Oscars välkomstpresent

Vi måste prata om den danska elefanten i rummet

För något år sedan la de till en ny flik i Football Manager. En uppdelning av truppen i fyra kategorier.

• Development - Spelare som utvecklas och får sina första chanser i A-laget

• Emerging - Har brutit sig in i A-laget och närmar sig karriärens peak

• Peak - På topp av karriären

• Experienced - I sina sista år fysiskt men viktiga, inte minst för rutin och ledarskap

Nu är inte spelets uppdelning ovan särskilt relevant, men modellen får mig ändå att tänka på en spelare i truppen.

“Jens Jakob är skicklig på att läsa spelet – och det kommer att falla väl ut både i hur han kan stänga ytor i försvarsspelet, delta på ett bra sätt i vårt passningsspel i speluppbyggnad samt i hur vi attackerar.”

Så lät det när vi värvade Thomasen. André Römer hade precis meddelat att han ville lämna och alla undrade hur tomrummet skulle fyllas.

Det visade sig rätt snabbt att Andri Baldursson som också anlände den sommaren var mycket mer stöpt i Andrés form, med stark kropp och bra positionsspel. Men eftersom varken Noah eller Boateng var gjuten i elvan kändes det som att JJ också skulle hitta sin plats och lyfta laget.

Ett år senare

Sen gick veckorna. “Några små skador.” “Han kanske inte riktigt har hittat in i det än”. “Nästa säsong blir bättre.” Jag var övertygad om att det här skulle bli bra.

Nu har det gått nästan ett år. Jag kan inte säga att Thomasen har hittat in i vårt spel. Alls.

• Han är inte övertygande i hög press. Om han läser spelet rätt och bryter högt så är det ofta direktpassen hittar fel adress.

• Han är inte ett ankare när vi ligger lågt. Mot GAIS får han ta på sig 1-0. Även om det är en bra löpning som öppnar yta MÅSTE han täcka mitten först.

• Han vågar inte vända upp tillräckligt ofta och ta den meter som Boateng var så bra på.

• Han slår inte övertygande krossbollar för att byta kant eller hitta djupled.

• Han har inte en arbetskapacitet som tuggar igång mittfältet som en motor.

Jag gillar inte att fokusera på en spelare när det går dåligt. För ofta är våra läktare hopplöst hårda. Claesson fick den behandlingen länge. Lasse. Johan.

Thomasen är inte problemet. Men vi värvade en spelare som skulle vara på topp av karriären. Gå in och prestera. Låta spelare som Ouma stå på tillväxt. Vad är poängen med att ha en spelare i sin “peak” som inte presterar på en högre nivå?

Ny tränare, ny motor

Vad som händer med Baldursson vet vi inte än. Även om Ouma visar fina tendenser nu så tycker jag inte att han är någon att luta sig mot i höst. En perfekt trea i rotationen.

Visst, gärna vill man se en “peak”-spelare där. Sivert. Römer. Någon som dels känns solid i sin egen prestation och dels gör spelarna runt sig bättre med trygghet och ledarskap. Det är tyvärr inte spelare som brukar växa på grenar vi kan nå.

I brist på en peak-Sivert ser jag ett alternativ. En “emerging”-spelare som visar hög allsvensk klass.

Marcus Linday. Snart 21 år. Västerås.

Hoppa till minut 75+ i vilken av VSK:s matcher som helst och Linday är bäst på plan. Han har otroliga lungor. Trots att han täcker extremt stora ytor ser han kvick och pigg ut i slutet av matcher.

Han bryter anfall, vinner boll, passar enkelt, värderar väl. Bra teknik nog att utföra sin spelstil i mycket högt tempo.

Bergvall, Rosengren, Inoussa… Vi har sett klubbar senaste åren lägga några extra miljoner på svenska “emerging”-spelare och tendensen är: om inte utvecklingen går bakåt så är det förutom en god sportslig affär, även en fin ekonomisk sådan.

Linday skrev nyss på ett nytt kontrakt. Men Västerås är trots Åslund-affären en ekonomiskt mycket svagare förening med stora brister i organisation. Trots det fina spelet har poängen också uteblivit, vilket borde göra Elfsborg till ett mer attraktivt alternativ.

Vi har en god kassa. Vi ska spela Europa-kval i år. För min del så investerar jag hellre miljoner i en Linday/Rosengren/Åslund-typ än en ny Mikkel Beckmann.

Lögner, förbannade lögner, och statistik

Hur bra är då Linday? Vi kan väl kolla på lite statistik (siffrorna är per 90 min och staplarna jämför med övriga i Allsvenskan):

Snarlikt Baldursson. Bollvinster, tacklingar. Färre långbollar med rätt adress, men högre träffsäkerhet, vilket talar om, förutom taktiska skillnader, bra beslutsförmåga. Än mer intressant blir det om man jämför med Ouma och Thomasen.

Utöver statistik? Ja, då finns bara ögonmåttet. Mitt säger att Marcus är mycket bättre än Jens Jakob. Jag vet inte hur Västerås 3-4-3 sätter sån press över hela plan men jag tror att Linday är en del av svaret.

Om bara ett par matcher har vi en ny tränare. Vi vet inte om Baldursson spelar i gul tröja i höst. Vi vet inte om Baidoo gör det. O-av-sett så tror jag att vi är bättre i höst med Linday i truppen och om inte vi agerar så gör Hammarby, Göteborg eller en utländsk klubb det.

Något måste väl Oscar få i välkomstpresent?