Högsommarens nya 352/442
Är det här Diego Hiljemarks vision för hösten?
Ösregn följs av medelhavsvärme. Första dagen varnas det för översvämning, andra för diarrébadvatten. Det är svensk industrisemester och västkusten fylls av boråsare som undrar var den här säsongen är på väg.
Ett år har Hiljemark styrt Elfsborg nu och kanske är det dags att idéerna ska stelna till en vision. Efter att ha kikat extra på matcherna mot Häcken och Göteborg undrar jag om Hiljemarks planer för Elfsborg inte hämtas från ännu varmare breddgrader: Diego Simeones Atletico Madrid.
Grunderna i formationen
Simeones spel har i snart 15 år byggt på hårt arbete. Att få ett lag som är fruktansvärt jobbigt att möta. Hiljemark har pratat mycket om att i såväl låg som hög press ha en hög intensitet.
Utöver det ser det ut som att vi allt mer börjar kopiera Madrids 442 som sömlöst faller in i 352 (eller 532 när vi ligger som djupast).
Det var 352 på pappret mot Göteborg, men oftast i mittblock föll vi snarare in i 442, med Hedlund som högermitt och Zeneli vänster:
Det skiftet mellan 352 och 442 bygger på några nyckelpositioner:
En central mittfältare som kan utgå från kanten (Zeneli hade mot Göteborg en närmast identisk roll som Koke haft under många år i Madrid).
En mittback som kan spela ytterback (Wikström).
En vinge som kan täcka alla roller längs kanten (Hedlund).
Fördelar
Det är en flexibel formation som tillåter många centrala spelare.
Tre centrala mittfältare och tre mittbackar kan skapa ett EXTREMT svårt lag att bryta ner. Värvningar som Wenderson, Magnusson och Wikström tyder på att det är något Hiljemark eftersträvar.
Två anfallare kan göra ett större hot än en, både när det kommer till att skapa chanser och att sätta press utan boll.
Det är alltid bra att från centrala ytor röra sig ut mot kanterna, då det skapar dynamik, motståndare som måste byta position.
Det är tydligt att Ihler och Silverholt måste jobba in duospelandet, då de ofta nu går på samma löpning.
Det blir mer naturliga roller för överlapp.
Wikström är inte högerbacken som ska fylla på ner till hörnflaggan. Till höger blir det Hedlund som kan gå rakt fram längs kanten med sin högerfot. Till vänster kan Zeneli bryta in centralt vilket ger utrymme för Hult att komma på överlapp.
Till skillnad från 343 kan Hedlund trycka upp lite högre. Mot Göteborg var det ofta den långa bollen slogs mot honom.
Utmaningar
Felbalanserat mittfält
Det största problemet för när vi har tre mittfältare i 352, är exakt samma som jag pratade om under vår tid med 433.
Vi har ett överflöd av mittfältare som vill ha bollen på foten i uppspelsfas. Vi har ingen mittfältare som tar en naturlig position på offensivt mittfält, ingen som löper mot boxen. Mot Häcken var det ofta som vårt offensiva mittfält var helt obefintligt.
Min känsla är att vi har för många centrala balansspelare. Wenderson kan driva med boll, men är inte en poängspelare som Baidoo. Simon Olsson har tekniken för att spela på en femöring utanför straffområdet, men verkar livrädd för målet och vänder helst bort från det.
Jag tror att Zenelis mer framflyttade roll till vänster mot Göteborg var Hiljemarks drag för att komma åt det problemet. Frågan är om det är tillräckligt.
Mindre hot längs kanterna
En 352 leder till lite annorlunda kantspel i såväl långa som korta anfall.
I de snabba omställningarna hamnar Hedlund och Hult för långt ner för att vara hoten längs kanterna. Under 433 eller 343 finns det fler som kan nyttja en snabb boll i djupled.
I längre anfall är det livsviktigt nu att Hedlund och Hult håller bredden. Under 343 såg vi allt mer hur en i kedjan låg längs kanten och Hedlund letade sig in som en tia. Nu, utan offensiv ytter, tappar vi kanten helt om Simon är i mitten.
Mjällby är bäst i ligan på att få sina vingar inblandade i chanser. De gör det genom att ha ett offensivt mittfält som kan hålla anfallen långa nog för att Herman och Stroud ska nå fram till avgörande situationer. Ytterligare en anledning till att vi behöver en mer offensiv balans centralt.
Summa
Anledningen till att vi känns baktunga nu är inte trebackslinjen, det är balansen på mittfältet. Under 343 hade vi ett naturligt hot på offensiv planhalva, nu saknar vi påfyllnad i boxen.
Just nu känns det som att vi har plockat in en extra central mittfältare, men gett upp vårt naturliga hot längs kanterna.
Det finns frön till att vi ska vara extremt svåra att möta. Fysiska, intensiva, snabba… Med många centrala mittfältare och stora backar kan vi skapa något Diego hade gillat här i Knalleland. Men vi måste få till en större närvaro på offensivt mittfält om Hiljemarks vision ska lyfta till de höjderna.