Hur ska vi anfalla och göra mål?
Det är inte så roligt att möta Malmö
Det är inte roligt att spela på Eleda. Än tråkigare att förlora. Men jag hoppas att det var raka ryggar som åkte hem över Hallandsåsen, för det fanns mycket positivt att hämta i den gulsvarta insatsen.
Ett tufft, intensivt spel där Elfsborg länge såg ut som ett hemmalag. Individuella och kollektiva insatser som lovar gott inför Allsvenskan. Men en naggande fråga finns: hur ska vi göra mål?
Högt och brett ville vi stå. Från de positionerna vet vi att vi gärna hittar in med längre bollar i djupet, inte minst när Rapp och Hedlund spelar på kanterna.
Omställningar och direkta anfall när ytor erbjuds är inget som Hiljemark tänker sluta fokusera på, det är tydligt. Om motståndarna flyttar upp backlinjen och vi kan spela oss ur den första pressen, då finns alltid djupledshotet.
Men det finns också situationer där vi pausar med bollen. Andas. Spelar runt. För att inte bli lättlästa måste vi ha variation. För att få till fler farligheter måste vi oftare slå den avgörande passningen högre upp i plan, inte från backlinje eller en djup Besfort.
Ofta är det på kanterna anfallen hamnar då. Vi har sett överbelastningar på vänsterkanten tidigare, mot Malmö handlade det mer om att Hult ‘byter led’ från försvar till anfall och skapar en 4v4:
Men det kommer inte att räcka med inlägg från Hult och Wikström. Kanterna känns farligare när det går undan i omställningar. Hur ska vi i längre anfall hitta in i den farliga zonen framför motståndarnas backlinje? Här följer vad jag tror kommer bli en nyckel:
Byt roll i triangeln
I försvar spelar Julius som en riktig städgumma och mot Malmö var han fenomenal.
Men med boll så var det snarare som att vi inverterade triangeln och lät Olsson-Besfort ligga som djupa playmakers och Julius som kraft framåt.
Det är en roll han säkert kan klara av helt okej, men det reser ett problem och en fråga:
Ett problem: vid snabba bolltapp kan vårt defensiva mittfält vara borta. Här, efter en tilltrasslad situation, börjar Julius röra sig fram som att vi har bollen, och Simon/Besfort upp i press som att vi är utan den:
När bollen förbi går förbi vårt mittfältstriumvirat får Malmö en hel åker att anfalla på:
En fråga: Är det inte en av Simon Olsson och Besfort Zeneli som ska hitta ytor utanför straffområdet? Vi har två mittfältare som kan möta och fördela boll på en enkrona. Vi har också en anfallare (oavsett vem som spelar där) som i match efter match förväntas brotta ner två mittbackar och göra mål på helt egen hand.
I den här situationen slår Yegbe en lång boll mot Silverholt.
Varför har vi inte en spelare som ligger där bakom och antingen är tillgänglig för Yegbes instick, eller finns på anfallarnas tillbakaspel?
Först när Jalal hoppade in så såg vi hur Olsson ibland gled upp i den ytan.
Var det Hiljemarks instruktioner? Oavsett så fick Simon aldrig bollen, och efter ett tag så började han leta sig tillbaka igen, till djupare positioner:
Till slut vandrar han ner så mycket så han hamnar i Besforts knä.
Phoenix ser spännande ut. Våra yttrar kommer att hitta ytor, göra poäng. Men om vi vill hitta den där variationen, den extra nivån - då behöver vi en mittfältare som kan slå passningar framför motståndarnas backlinje, inte vår, och jag vet inte varför den mittfältaren ska vara Julius Magnusson.
Det kommer jag att kolla efter i träningsmatchen mot Degerfors.