Inför Malmö

Hårda vindar för små ömtåliga vårblommor

Sopa bort gruset, vårsolen är här. Ju närmare Allsvenskans premiär vi kommer, desto mer får vi se små frön av 2025 års Elfsborg ta rot. Små späda skott som skjuter upp ur en hård kall jord behöver tid och värme för att blomma. Men tid finns inte, för nu väntar fotbollens motsvarighet till en riktig rysskyla: Malmö FF. Finns det i stället några blommor från förra säsongen som kan stå i vasen?

Nya frön

Förra inlägget spekulerade jag i om Julius Magnusson kan användas som en tvåvägsmotor på ett mittfält som gärna trillar boll. Så verkar det inte bli. Det börjar verkligen se ut som att islänningen värvats som ett ankare som bildar en egen linje i vårt försvar, vilket leder till närmast en 4-1-4-1:

I lägsta stadiet kunde han till och med ta plats som en extra försvarare:

En annan förändring är att vi oftare försöker bygga ut spel från backlinjen, gärna genom att Besfort droppar ner för att hitta ytor och lösningar. När vi spelat oss ur egen planhalva, eller vinner boll kan man också se lite längre anfall och ökat bollinnehav. Som jag täckte i förra inlägget så sker oftast spelet på vänsterkanten och Wikström glider in som en extra innermitt i vårt “rest defence”.

Ett par kombinationer (som jag tyvärr inte har sparat material på) mot ÖIS och Brage kunde visa på vad som såg ut som inövade kombinationer. Snabba uppspel längs marken på mötande spelare, vägg på tredje man, och snabbt stick i djupet. Klapp, klapp - från backlinje till anfall på sekunder. Kan det varit ett spår av hur vi vill anfalla i stunder? En indikation på att vi inte överger direkt spel helt för mer bollinnehav, utan att ambitionen är att fortfarande anfalla aggressivt.

Det känns som att Hiljemark försöker göra laget mer flexibelt och mångsidigt. En rimlig utveckling som bara är i uppstartsfasen.

Än blommar det inte

Men efter insatserna i cupen vill jag konstatera: det är långt kvar till den här plantan slår ut. Försvaret känns inte alls så stabilt som under Jimmys bästa perioder; BP kunde och borde ha gjort fler mål. Framåt leder inte det ökade bollinnehavet till tillräckligt många chanser och avslut. I de längre anfallen så känns det som att det saknas något i sista fas. Bollen går runt och hamnar ofta vid Niklas Hult, som trots att han är en magnifik spelare, inte ska slå den avgörande passningen för ofta.

Ett annat frågetecken som kraftigt påverkar våra anfall är vem som ska spela striker. I de fyra senaste matcherna har vi startat med Jalal, Frick, Östman respektive Jebara. Det är oroväckande. Att inte veta vilken typ av spelare man vill ha där, eller inte ha en given favorit som ser bäst ut på träning - hur ska då offensiven klicka? Mot BP såg Jebara vilsen ut och det var flera tillfällen han sökte sig mot kanten, i precis samma yta som Hedlund eller Rapp, så boxen i princip lämnades tom.

Förra årets bukett

Så hur gör man då, i ett känsligt stadie av nyproduktion, för att ta sig an Malmö i en måstematch? Jag tror att det bästa vi kan göra är att låtsas att Europa League inte är slut än. Behandla Malmö som Nice, Roma, Braga.

1. Gå för dagen tillbaka till 343 i grunden. Seb, Hult, Hedlund, Yegbe - vår kärna har hela hösten visat hur enormt svårt det var att bryta ner vår tre-/fembackslinje. Wikström passar in perfekt.

2. Spela Besfort som en av de två centrala. Han kan spelsättet och är nyckeln till att spela sig ur Malmös press. In med Julius i Ouma-rollen: spring, spring, spring. Det innebär att Simon kan få testa “innerforward”.

3. Våga spela ut ur försvaret och genom mitten, men var inte blyg för Jimmy-omställningen. Snabba snabba kontringar är hur vi gör mål mot Malmö, inte långa anfall.

4. Längst fram? Hugget som stucket, men jag skulle starta Leo eller Jalal. Det borde vara för tidigt för Taylor Phoenix Silverholt åtminstone.

5. Det läckra med 343 är hur enkelt den roteras in till 433/4141 genom att vingarna går åt olika håll. Det borde innebära att vi kan lyfta styrkorna av 343 utan att förlora moment som vi tränat på hittills i år.

Det kommer att bli hårda kalla vindar för elva små gula tussilagos måndag kväll, men om vi kan kanalisera höstens Europaspel, då finns det en chans att vårsolen lyser varm och gul, hela vägen hem till Rya Åsar.