Nu kör vi, 2024

Men glöm inte 2023

Degerfors. Malmö. Det var ett tag där i November som det kändes som att man aldrig skulle må bra igen. Vänligen ta bort mig, jag vill inte vara med.

Det såret blir väl aldrig helt läkt. I resten av livet kommer känslan bubbla upp då och då. Det värsta sättet man kan förlora en säsong på.

Men hade jag bytt 2023 mot ett mellanår i mitten? Plockat bort det ur minnet?

Jag tänker nog mest på Sirius, Degerfors och Norrköping borta. Långa perfekta dagar i sol med många öl och avgörande mål i andra halvlek. Men också Niklas och Johan på kanterna. Jalals hysteriska inhopp. Rekord på Tele2.

Hela året gick i Okkels målgests anda.

Det vill jag inte glömma.

Ännu viktigare var en annan känsla som kom smygande efter den första sorgen. För jag kände så varmt för alla som gått igenom det här med mig. En närhet med Elfsborgsfamiljen, med hela Borås. Vi tillsammans fick leva den här jävla mardrömmen. Allt det fina med att följa ett litet sketet lag i Allsvenskan blev ännu starkare.

Trots att ångest alltid kommer vara en del av det så är säsongen 2023 ett minne för livet.

Imorgon börjar en ny säsong för oss. En ny säsong i vår sketna Allsvenska. Utan VAR och Qatar. Med Gottfrid från Svenljunga. Per Frickadona. Jalal Abdulai.

För tio år sedan såg Klas Ingesson en arg junior på träning som ville så mycket. Det var Simon Hedlund. En ung Johan Larsson fick kaptensbindeln. Per, Niklas, Seb, Arber… Klabbes grabbar ska nu ska leda laget.

För mig gör det att säsongen oavsett resultat glimmar som guld.

---

Resultaten då? Det här tror jag påverkar mest för och emot i år:

Emot

1. “Det svåra andra året”

Det är alltid svårt att upprepa en stark prestation. Även om det inte blev guld så är det som att vi kommer från ett succéår. Taktiskt innebär det att att andra lag nu har stenkoll på vad som ledde till vår framgång. Mentalt tror jag det blir ännu svårare. Du går in och förväntar att det SKA funka nu, det gick ju så bra i fjol. Kanske lite övermod, man glömmer vilket arbete som krävdes för att nå den nivån. Det är lätt att det sen uppstår frustration om resultaten uteblir.

Så många matcher i fjol avgjordes på små marginaler. Det “andra året” är det lätt att hamna på fel sida av dem.

2. Ny centrallinje

Ny målvakt, ny mittback (om Yegbe startar) och en inte helt beprövad innermittsduo i JJ och Baldursson. Det hade känts mer betryggande om de här centrala (i dubbel bemärkelse) platserna var mer ihopspelade.

3. Jimmy och taktiken

Det skulle inte förvåna mig om Jimmy Thelin satt på julafton 2022 och gnuggade taktiska detaljer. Kikade lite uppspel i Brighton.

Han jobbar extremt metodiskt och detaljerat, och framgångarna vi hade 2023 är såklart mycket hans bedrift.

Vad gjorde han den här julen? Med en fot i Sunderland och en tå i Svenska Landslaget. Var har fokus legat? Behöver taktiken kanske utvecklas efter att fler lag nu anpassar sig efter vår spelstil, och finns det då den där extra viljan att gnugga detaljer som året före?

Det är svårt att se vi rent taktiskt kommer att få en lika stor fullträff i år. Vi vet inte ens om Jimmy är med oss efter sommaren.

För

1. Bra mix av rutin och ungdomlig hunger

Jag tror att man behöver gott om rutin i ett år som mentalt kan bli ganska tufft. Johan, Niklas, Per, Seb, Simon. Kanske JJ, Isak. Spelare som har varit med, som kan leda.

Jag tror också att det är viktigt med unga spelare som vill framåt. Som tvingar gamlingarna att ta jobbet. En Gottfrid som hugger om Simon känns trött. Besfort, Jalal, Camil, Eggert, m.fl.

Vi har pratat om att verktygen ser vassa ut, men även sammansättningen av verktygslådan känns bra.

2. Tippas trots allt inte i topp

Förra året var vi inte en av favoriterna till att komma topp tre. Det var sexa, kanske femma, som gällde.

I år är vi, trots att vi hade guldet i egna händer, inte det heller. Malmö, DIF, Häcken, AIK (!) verkar vara förväntningarna i landet.

Bara att tacka och ta emot, för om vi får gå in och spela med lite mindre press så passar det oss utmärkt.

3. Europaspel

Som vi varit inne på kan det bli svårt att komma upp i samma maxade inställning som i fjol. Man brukar prata om att Europakval är en extra ansträngning för en trupp. I år tror jag att det kan bli en morot som får upp oss en nivå i intensitet. Som ger spelarna något att samlas kring.

Det finns alltid en risk att ett misslyckat kval kan leda till punka i höstmatcherna, men i årets trupp har jag hellre den moroten än endast fokus på att försöka återuppleva fjolåret.

---

Premiären, då?

Elfsborg borde sätta full press på Värnamos nykomponerade och oprövade mittbackspar. Utnyttja osäkerheten och stör deras spel tidigt. Långa bollar mot Per eller Jalal. Många inlägg.

Mer analys tar vi efter matchen.

Dags att skapa nya minnen!