Nyckeln till framgång
Vad vi kan lära av Mjällby och Bodø/Glimt
Den senaste veckan har jag dykt ner i vad som gett Mjällby och Bodø/Glimt sådan framgång för att se vad Elfsborg kan lära sig. Jag har hittat en länk mellan rekrytering, utveckling och spelidé där vi skiljer oss från succélagen. Om man vill vara den främsta utmanaren till de största klubbarna är det här ändringar man kan titta på
Det mesta är hämtat från Kristof Vogel på den utmärkta bloggen Fotbollens Infrastruktur som hittar datamodeller för att testa hypoteser. Jag kommer att förkorta och förenkla lite för att hålla det läsbart, men länkar till intressanta texter för den som vill gå djupare.
Långsiktighet
“När man studerar vilka klubbar som inte bara lyckas en enstaka säsong utan faktiskt permanentar en högre prestation över tid, framträder ett tydligt mönster: framgång handlar inte främst om att “träffa rätt” i enstaka värvningar eller om att göra stora omtag, utan om att bygga en process som bär över flera år. De klubbar som tar sig upp och stannar där gör det genom att kombinera kontinuitet med gradvis förnyelse. De behåller en funktionell kärna av spelare, flyttar ansvar internt i ordnad takt och undviker att koncentrera all förändring till ett enda fönster. Externa värvningar förekommer – ofta i samma omfattning som hos övriga klubbar – men de används som ett komplement till en redan fungerande struktur, inte som lösningen i sig.” Från: Hur klubbar bygger mer varaktig framgång.
Kortfattat kan man summera Mjällbys och Bodø/Glimts framgångar med:
Man har en etablerad strategi som bär över flera år och som överlever tränarbyten. Strategin berör värvningar så väl som spelidé
Man har en plan för transfers som bygger på att:
Portionera ut sina viktiga försäljningar över fler fönster
Inte lita på att nyvärvade spelare ska vara nyckelspelare direkt
Ha en successionsplan internt för hur man ersätter nyckelspelare
Man får en större utveckling av sina värvade spelare än snittet
Vogel skriver att framgången behöver inte ligga i att ha en trupp och tränare bevarad under fem+ år (det är i Skandinavien inte ens genomförbart) utan att räkna in spelarförluster i processen och ta bort mandatet från tränaren att byta spelsystem. Det kan till och med visas att tränarbyten kan leda till små prestationsökningar så länge justeringarna i taktik inte ändrar grundprinciperna.
Transfers och succession
Man kan inte bara sätta ner foten och vägra sälja. Det leder till sura spelare och kontrakt som rinner ut - en ohållbar ekonomisk situation. Men det finns också stora risker i att sälja för många nyckelspelare under samma fönster. Det som Mjällby lyckats med är kanske framförallt att sprida ut när spelare som Herman, Röjkjaer, Rosengren, Wikström, Rösler, Törnqvist och Stroud lämnar.
“Det som gör Mjällbys guld särskilt intressant är att klubben fortsätter agera långsiktigt mitt i framgången. Sommaren 2025, när guldet långt ifrån var säkrat, sålde man sin mest inflytelserika spelare – och värvade istället fyra yngre namn med utvecklingspotential. I en fotbollsvärld där topplag ofta “förstärker” för att säkra kortsiktiga resultat, valde Mjällby motsatt väg: att bygga vidare på sin succession, inte bryta den.” Från 'Kontinuitet som ram, förnyelse som system'
En klar faktor som återkommer när man mäter lag som presterar över tid är hur volatilt det är att värva många tilltänkta nyckelspelare under samma fönster. Även om man kan “få träff” leder det sällan till en långsiktig framgång. I stället gynnas lagen som har en gradvis förnyelse och redan har ersättare i truppen som får ta över efter försäljningar.
“Detta ger två viktiga insikter om hur hållbar framgång faktiskt skapas. För det första: stabilitet är inte likställt med passivitet. De bästa klubbarna förändras lika mycket som alla andra – men de gör det i rätt ordning. För det andra: intern succession är inte “nice to have” utan ett strukturellt fundament. När nya spelare gradvis fasas in innan bärande spelare fasas ut skapas överlappning, lärande och bibehållen spelmässig identitet.” Från 'Hur klubbar bygger mer varaktig framgång'
Utveckling
“Mjällby har inte byggt sin prestation primärt genom att ligga högt i lönefördelningen. I stället ligger klubben högt i ligans percentiler för utveckling och rekrytering.” Från ‘Kan Mjällby överraska igen?’
När Vogel har studerat utveckling av spelare har han försökt titta på hur en spelare presterar datamässigt säsong 0 (nyvärvad), 1 och 2 och funnit att Bodø får en större utveckling av sina spelare än snittet.
Spelare blir bättre → laget blir bättre, och framförallt mindre beroende av att nya transfers blir direkta träffar. Man kan också se en länk mellan utvecklingen och poäng i ligan. Det som sticker ut i datan är hur konsekvent den norska klubben uppnår samma resultat. Allsvenska lag i jämförelse har mycket större variation i utveckling och poängjämnhet.
Så hur lyckas Bodø? Nyckeln verkar vara att man rekryterar spelare som passar in i en viss spelidé och sen utvecklar spelarna enligt samma idé.
“Vi känner igen egenskaper för hur en vänsterback i Bodø/Glimt ser ut, eller hur en »högervinge« eller anfallare ser ut. Det gör att vi inte behöver titta så mycket på vad spelaren heter, för vi kollar på vilka färdigheter han har. Och vi ändrar inte vår stil efter spelaren.” Från Offsides Reportage
Man kan till och med se att lag som Molde och Rosenborg har en större andel transfers som etablerar sig i truppen (spelar över 1000 min/säsong) men ändå har Bodø starkare utveckling. Det tyder på att man prioriterar spelidén högst och bara satsar på de spelare som passar in.
Vilket för oss in på…
Spelidé
Här är en jämförelse mellan 2020 och 2025. Det viktiga är inte HUR Bodø spelar utan hur lite det skiljer sig över fem år.
“En spelidé är klubbens röda tråd – hur laget försvarar, anfaller och kontrollerar matcher. Om den är tydligt definierad kan den överleva tränarbyten och generationsskiften. Men när spelstilen förändras med varje tränare, eller från säsong till säsong, är det inte längre klubben som äger sin identitet. Då blir tränaren bärare av klubbens strategi, och kontinuiteten bryts.” Från Elfsborg 2024-2025
Jämför med Elfsborg 2023 och 2025 (i rött):
'Elfsborg 2024-2025' visar ett lag som gått från kollektiv press och explosiva omställningar till ett djupare, mer reaktivt försvarsspel och ökad possession. I 'Spelidén som strategiskt nervsystem' beskriver Vogel hur Elfsborg monterat ner en tydlig “Thelin-modell” men inte ersatt med något konsekvent och tydligt.
Här når vi den viktigaste poängen:
Även om Hiljemark med tiden kanske kunde byggt upp en ny modell bör problemet vara att spelidén ändrades alls. Vi har etablerat att nyckeln till bra rekrytering och utveckling är att man värvat och tränat efter den etablerade idén. Frågor måste därför ställas om mandatet att ändra spelidé verkligen ska ligga hos managern.
“I How Hard Can It Be? beskriver Davidsen och Hammer detta som en av de mest grundläggande styrningsbrister i fotbollen: när klubbledningen inte äger själva metoden för hur laget ska spela. När identiteten är knuten till en enskild tränare snarare än till klubben som institution, blir varje tränarbyte ett strategiskt vägskäl – även om intentionen är kontinuitet. Utan en förankrad metodik riskerar organisationen att förlora det som byggts upp över tid: kompetensen blir personlig, inte strukturell.” Från ’Elfsborg 2024-2025’
Elfsborg har till viss del en tydlig profil vad det gäller långsiktighet: man ger en tränare tålamod att bygga upp ett projekt. Det är en enorm styrka. Jag tycker också att man bevarat ungefär samma värvningsstrategi de senaste 20 åren, vad det gäller nationalitet och ålder. Men det är länken mellan spelidé och rekrytering/utveckling som saknas.
Ledningen måste äga spelidén som en del av vårt långsiktiga arbete. Med spelidén menas den fundamentala identiteten i spelet, inte exakt vilka positioner som ska springa var.
Managerrollen behöver inte vara ett minus här. Jag skulle säga att tiden under Jimmy är ett bra exempel på hur man kopplar spelidé med rekrytering och utveckling - och vi tog enorma steg från 2018 till 2023 - men var det verkligen slutmålet? Vi hade en tydligt etablerad idé och hade kunnat bygga vidare för att värva “Jimmy-spelare” och utveckla truppen enligt “Jimmy-fotboll”. I stället står vi nu utan identitet.
Björn Hamberg blir kanske den viktigaste personen i att etablera en ny spelidé, men Elfsborg borde säkra upp en process så idén bevaras i organisationen även efter att han lämnar.
Vad blir vägen till framgång då?
Landa i en spelidé
Ta bort mandatet från kommande managers att byta idé
Värva spelare framöver som passar idén
Utveckla enligt idén
Sälj färre nyckelspelare under ett och samma fönster
Ersätt i första hand internt med spelare som redan utvecklats enligt satt idé
Försök inte värva direkta succeér utan ta in fler spelare som ska fylla på som framtida ersättningsspelare
Till sist, prenumerera gärna på den utmärkta bloggen som refereras till genom hela det här inlägget:
Väldigt intressant perspektiv! Tror du att det finns några större risker med detta, hur illa ute är man om man väljer "fel" spelidé eller om man som förening kan bli allt för statisk t.ex.?