Stenblock i maskineriet

Tålamod och varningsklockor

Jahapp, är det någon som vill se en drös bilder från HBK hemma?

Inte?

Jag tror inte att vi behöver gå i närmare analys för att konstatera att det är stenblock snarare än grus i maskineriet just nu.

Vi släpper till farliga chanser med hög såväl som låg backlinje och har förtvivlat svårt att omvandla bollinnehav till målchanser. Bollförare vrider och vänder och spelar sen på felvända markerade spelare.

Laget sitter inte ihop, har inget tempo.

Även om jag skrivit om vissa problem i truppen, och även om vi tvingats till en stor rotation, måste man konstatera att vi har mycket bättre spelare än vad vi visar för tillfället. Det är så klart inte konstigt att blickarna då riktas mot manager Hiljemark.

Bara att avskeda och börja på ny kula?

Njae.

Det är svårt att inte bli avundsjuk på hur Mjällby spelar nu. Hur enkelt det ser ut; hur snabbt allt går. Är det för att Anders Torstensson är en visionär som revolutionerar fotbollen? Är det hans taktiska briljans som får Herman Johansson att se ut som Cafú?

Nej.

Det är en långsiktighet som har burit frukt efter år av konsekvent arbete. En vision som är större än någon individuell spelare eller tränare. När Brännström lämnade rullade maskinen på utan att stanna.

Matchen mot Halmstad var bedrövlig och jag precis som många gula har ältat och klagat i timmar. Men om vi vill vara en förening som fortsatt arbetar långsiktigt, då får man nog också svälja frustrationen när det kärvar.

För det är så här det ser ut: en dålig period. Hade det sett bra ut hade det inte varit en dålig period. Skador, dåliga relationer mellan spelare, misstag, bristande självförtroende, oflyt…

“Med tanke på att vi är i en process där spelarna fortfarande lär känna varandra samt mina idéer om hur vi gärna vill utvecklas som lag så får man acceptera att det tar tid.”

Vi har en ung tränare som är flitig och ambitiös. Han har idéer och engagemang. Nu måste han också visa att han kan svälja envisheten, höja händerna och säga “Vet ni vad, my bad. Nu gör vi så här i stället…”

Det som däremot gör mig orolig när Hiljemark adresserar situationen i BT är att han pratar mer om att putsa på saker än att rensa whiteboarden och börja på ny kula. Det känns som att åtminstone med kedjan där fram behövs det göras något mer drastiskt.

Jag tycker också att han borde prata om sitt ansvar i att få visionen att sitta. Det känns gång på gång som att han försöker överlista varje match, hitta på en idé som OM den sitter blir fenomenal. Men idéerna sitter inte, och hattandet skapar en miljö där spelarna inte hittar relationer och en hög grundnivå.

“Vi försöker jobba på relationer och påskynda en gruppdynamik, vi är fortfarande sökande i mångt och mycket om vissa saker i vårt spel.”

Om man har många nya spelare, kanske ska man inte byta startelva varenda match. Om laget behöver bygga synergier, kanske det är bättre att spelare inte hoppar runt på olika positioner match in och match ut.

Fyra nior på bänken med Magnusson som nia är för mig ett tecken på desperation snarare än finpill. Så om vi ska svälja frustrationen och ha tålamod i bygget av en ny vision, då förväntar jag mig också mer lugn och fingertoppskänsla från managerhåll.

Kortsiktigt? Bestäm en formation, en förstaelva. Sen när grunderna sitter kan vi tweaka vidare. När Terry Yegbe nu lämnar för Frankrike, är det inte då läge att spela med fyrbackslinje?