Trupptrubbel
Ett år av Hiljemarkskt bygge
Det var en rasande press och markering som skulle sätta stopp för Värnamo. Även om det till stor del lyckades och gulsvart för dagen sökte mer initiativ, kändes det som att man spelade på tunn is och när som helst kunde släppa till farliga lägen.
Jag blev inte särskilt förvånad när smålänningarnas mål trillade in och vi tappade två poäng.
Men nu vill jag lämna taktiken åt sidan en stund för att titta på ett år av Hiljemarks truppbygge.
Med flera värvningar nära peak-ålder får man säga att det till stor del är en grupp plockad för att prestera på kort sikt. Men det finns frågetecken både när det kommer till balans och strategi. Och hur mycket har satsningen gått ut över vår långsiktiga plan?
Balans
Centrala mittfältare
Julius, Wenderson, Olsson, Besfort, JJ, Hellemaa… Jag vill säga att fyra spelare där är för stora för att inte räknas som tilltänkta starters. Julius värvades för en stor summa men har efter sin skada knappt setts som en inhoppare.
Dessutom är många av speltyperna väldigt lika. Även i ett tremannamittfält riskerar vi att kladda sönder bollen på defensivt mittfält.
Och det mest frustrerande: Sex mil väster om Borås är Kevin Holmén i glödande form. Vad var poängen med att låna ut honom (framgångsrikt!) om han sen inte skulle få chansen? Är JJ bättre? Är Julius? Hur mycket kommer det straffa oss att vi gav bort honom? För det är inte bara en spelare som skulle kunna hjälpt oss i år - det är också en framtida hemvändare vi kan glömma.
Nior
Ihler, Silverholt, Frick, Östman… Än så länge är det ingen där som har visat något kantspel att skriva hem om. Vi lämnas därför med fyra alternativ om en roll. Visionen om flexibla spelare som kan bidra på minst två positioner har inte efterlevts. Hiljemarks kedja, med tre anfallare som alla utmanar backlinjen, är nog den del som har fungerat allra sämst det senaste året.
Holten rycktes in och kastades bort. Jalal byttes mot en spelare som har lika tydliga skillnader mellan styrkor och brister.
Om vi inte får till en formation med två, är för mig det bästa alternativet att spela en anfallare och bänka TRE. Och det känns som väldigt ineffektivt truppbygge.
Kanterna
I vår 343 är det sällan forwards spelar som yttrar. Kanterna är i stället ägnade åt vingar (Hult, Hedlund). Sigurpalsson och Zeneli bryter lite mot detta då de ofta letar sig bredare, men överlag kan man konstatera att formationen Hiljemark föredragit har varit problematisk för många yttrar i vår trupp. Vissa har skeppats iväg, vissa har bänkats. Hur hade Rapps senaste år sett ut om vi spelat med rena yttermittfältare i en t.ex. 433?
Det har varit tydligt senaste matcherna hur kritiska vingarna är i vår 343, och hur mycket problem vi har när Hult och/eller Hedlund inte kan spela. Det är oförsvarbart att inte ha en vänsterfotad spelare som kan ersätta Niklas och hela affären med Rami Kaib känns som ett stort misslyckande.
Det är som att truppen på samma gång har för många och för få yttrar…
Strategi
Timing, försäsong
Man får ge Stefan och Oscar att vi hade en komplicerad vinter. Transfers och Europa-timing gjorde det svårt fram till slutet av januari. Men jag tycker inte att det förklarar varje vi under mars månad:
Tar in Silverholt
Tar in Sigurpalsson
Tar in Hellemaa
Ersätter Jalal med Ihler
När laget skulle komma på plats ryckte vi i stället upp stora delar av offensiven.
Ålder och framtid
En princip Hiljemark tryckt på är att få in spelare mellan ~24 och 28 år. Spelare som inte ska behöva växa för att prestera.
För det första sätter det press på prestationer och minskar tålamodet lite för när det här laget ska peaka.
För det andra ställer det frågetecken om kommande försäljningar. Vilka ska bli nästa Qasem, Ondrejka, Karlsson om vi inte fortsätter vara intresserade av tonåringar till A-truppen?
Plats för junisar
Hellemaa plockades som en spontan-Daim i snabbkassan, men har knappt fått se planen. Bakom honom väntar bland andra Södeliden och Okeke vars chans på genombrott blir nästan minimal i rådande konkurrens. När Niklas Hult är trasig väntar U-landslagsmeriterade Dag Hallgren som redan tränat med A-truppen, men han har inte fått ens bänkplats.
Jag kan naturligtvis inte bedöma hur våra ungdomsspelare skulle presterat om de fått chansen. Men när Hiljemark tillträdde var han tydlig med att han ville ge unga möjlighet att slå igenom. I stället har vi värvat en tjock trupp och flyttat runt spelare på fel positioner när ersättare saknades.
Än finns det poäng att spela om, men det är svårt att känna en glödande optimism inför att vi ska nå den där pallplatsen 2025. Det gör mig besviken men inte så orolig om vi missar.
Men om vi går in i vintern utan en solid plan, utan en rejäl förankring i den identitet vi byggt upp, då är det dags att vifta röd flagg.