Zidane från Wish

En man mer, två steg bakåt

Det som förvånade mig mest med Hiljemarks första månader var att innermittfältet höll så väl. Lag efter lag rullade boll i backlinjen utan att hitta in centralt (vissa säger att Moldes försvarare fortfarande står där och passar i sidled). Att ha sådan kontroll med endast Besfort och Ouma hade jag aldrig vågat drömma om.

Så varför, med en extra man på mitten, har vi tagit två steg bakåt och läcker som ett såll?

Att Malmö på Eleda ska trycka ner oss i skorna, det kommer att hända ibland. Även om prestationen i stort var en besvikelse är jag mer oroad över vad vi visade på hemmaplan mot Mjällby.

I premiären hittar Blekinge-laget gång på gång ytor mellan vårt försvar och mittfält. Viktor Gustafson med sin skinande hjässa kunde vända upp mot vårt straffområde så många gånger att det såg ut som att MAIF värvat hem en Zidane från Wish.

Fronten

Det är lätt att blicka mot Julius, Besfort och kanske i synnerhet Simon Olsson, och vi ska komma till den trion, men problemen börjar längst fram och slutar längst bak.

Hela hösten skrev jag om den lilla pentagonen vi pressade i för att hålla spel borta från centrala ytor. Utan den hade vi inte spelat gruppspel i Europa League, det vill jag hävda.

Jämför med premiären där Mjällby kunde passa förbi sex man, från backlinje till nia i första läget:

Och där i andra läget våra fyra spelare längst fram (Zeneli hade i stunder närmast en anfallsroll utan boll) joggar långsamt utan att känna ansvar för MAIFs centrala mittfältare:

Det finns bristande prestationer här men framförallt en tvivelaktig defensiv formation. Vad tjänar vi på att ligga med två breda spelare, om motståndarna har en? Varför ska Zeneli upp bakom Mjällbys mittfält?

Försvaret

Manneh och Gustafson var bra på att ta positioner mellan våra mitt- och ytterbackar, de “halvytor” som jag tidigare pratat om att innerforwards i en 343 ska utnyttja.

När Bergström också droppade ner för att möta boll var det ingen i försvaret som följde med, trots att våra centrala mittfältare ofta låg upptagna av deras innerforwards. En konsekvens av att ha gått från tre till två mittbackar?

Såväl frontens som försvarets problem blir tydliga i den här spelvändningen, där Bergström får bollen i mitten:

Två centrala gula kan inte göra mycket mot sju spelbara vita.

Det känns ibland som att hela backlinjen sitter ihop illa med resten av laget. Se här när vårt mittfält trycker upp för att sätta press:

Varför följer vår backlinje inte med upp till mittlinjen och krymper ytorna för Manneh och Gustafson? Jacob Bergströms djupledshot ska inte vara nog för att trycka ner fyra spelare.

Mitten

Kedjan styr inte bort centrala uppspel, försvaret följer inte med upp i press - men visst går trean på mitten inte utan skuld. Det ser ut som att Julius, Simon och Besfort har svårt att veta vad deras roll är utan boll. De första ytorna som ska blockas mot Mjällby var ofta helt öppna.

Här ligger vår backlinje + Hedlund i ok defensiva positioner för sista fasen.

Men om vi kollar på samma frame, och letar upp våra centrala mittfältare ser man problem.

Det är ett konstant hattande med mittfältet. Ibland ligger en spelare som fyra bakom två åttor, ibland har vi en rak trea, ibland två sexor och en tia…

Vi har två mittfältare som senaste året spelat i svenska landslaget och en Julius Magnusson med enorm arbetskapacitet. Problemet är inte spelarna.

Att det kan ta ett tag att få allt att sitta den här säsongen, det får man ha förståelse för. Men det är frustrerande att se något som fungerade väl under hösten, se så problematiskt ut nu.

Nu väntar Norrköping med 7-7 i målskillnad och det finns en stor risk att Julius Magnusson inte kommer till spel. Det är både undermåligt och synd att inte ha en större bredd centralt när Kevin Holmén gör fina insatser i fel färg på tröjan.

Alternativen i A-truppen är att Hellemaa får springa av sig eller att någon spelar ur position (Frode, Wikström, Granli?). Södeliden och Okeke fick vi se på försäsongen och i U21 mot Häcken visade en rivig Karl Ivarsson Persson att han inte lägger fingrarna emellan.

Oavsett vem som spelar hoppas jag på en insats som förklarar varför vi har lämnat det som funkat under hösten.