Det finns bara en Baidoo (tyvärr)
Tre noteringar efter Sirius
Det var inte roligt efter Norrköping. Än en gång fick vi se mål trilla in från nästan ingenting. En fortsättning av en frustrerande säsongsinledning.
Samtidigt tycker jag att det inte fanns så mycket att analysera i spelet. Problemen känns inte taktiska utan mentala. Vi har en trupp som inte presterar i avgörande moment just nu. Inför säsongen skrev jag om den mentala utmaningen:
“Du går in och förväntar att det SKA funka nu, det gick ju så bra i fjol. Kanske lite övermod, man glömmer vilket arbete som krävdes för att nå den nivån. Det är lätt att det sen uppstår frustration om resultaten uteblir.”
Man skarvar lite i pressen, chansar lite på en brytning, skippar att offra sig när skottet kommer. Väl i underläge stressar man iväg uppspelet för snabbt, blir bolltittande i viktiga lägen, spelar hem istället för att våga vända upp.
Men de stora dragen? Taktiken, spelsättet?
Här är en statistik från vår inledning (förutom matchen mot VSK som jag inte kunde hitta) som jag tycker talar för vårt spelsätt, och att det trots allt har fungerat rätt bra:
Tillfällen i offensiv tredjedel
Elfsborg: 114
Motståndare: 110
Tillfällen i offensivt straffområde
Elfsborg: 81 (71%)
Motståndare: 37 (34%)
När vi anfaller så kommer vi in i straffområdet. Hur vi uppträder med och utan boll ska allt dra åt samma håll: vi ska skapa farliga lägen och våra motståndare ska inte göra det. Det finns inget akut behov av riva ut det taktiska och bygga nytt.
Statistiken inkluderar matchen mot Sirius. Tre viktiga poäng och en skön nolla. En match som påminde till viss del om den mot VSK. Man trillade inte av stolen av spelet och för dagen hade vi lite stolpe in. Men man kan heller inte säga att vi efter sex matcher har haft mer tur än otur.
Tre noteringar efter matchen:
Vi har en Baidoo och två problem
Baidoo, nedflyttad som sexa för dagen, gav oss en annan nivå. Han är så duktig på att vrida upp kroppen för att skapa någon meter istället för att vända hem och trigga Sirius press.
I teorin kan jag se en lyckosam duo växa fram där Andri blir lite mer en fyra och Michael lite mer en åtta. Men i praktiken ser jag två problem.
Problem 1 är att vi bara har en Michael Baidoo och när han spelar sexa saknas han som tia. Qasem har fortsatt svårt i avgörande lägen. Det går lite för långsamt och så när som varje avgörande beslut blir några centimeter fel. Besfort har inte tagit chansen när han fått den. Eggert har inte ens fått se matcherna från bänken än trots att han borde vara i inhoppsform nu efter skadan.
Problem 2 är att vi har Ouma, Thomasen och Söderberg friska - men ändå väljer att flytta ner vår stjärntia. Det är ett tydligt tecken på hur våra sexor har presterat. Om inte en i den trion hittar en tillräckligt hög nivå för att starta så måste vi värva i sommar. Det är inte sättet jag vill att vi bygger en trupp på, men ser det inte bättre ut i juni står vi med ryggen mot väggen.
Ytterbacksrockaden gick hem
Vinsten hänger inte på Boman och Kaib. Niklas och Johan kommer fortfarande att vara nyckelspelare i år. Men det finns andra värden att hämta i det här beslutet.
Det känns väldigt bra att Boman känns som ett okej alternativ som framförallt visar en mer stabil defensiv. Vi måste börja beakta möjligheten att byta ut Johan i matcher och nu efter den här matchen känns det som ett mycket tryggare beslut. Både för resultat och stämning i truppen.
Rami Kaib är för bra för att inte dela speltid med Hult i år. Det är en hälsosam konkurrens och det ska bli intressant att se hur Hiljemark agerar.
Johan och Niklas kan, vid start mot Malmö, nu gå in med pigga ben och förhoppningsvis lite skärpta sinnen. Annars vet vi att vi har alternativ.
Så spelar en target man
När det har gått lite kämpigt, när varje 50/50 står mellan pressa och bli pressad - då är det väldigt skönt att ha en anfallare som kokar soppa på spik.
Varje gång Per Frick går in i en duell och vinner våra uppspel ger han oss andrum. Det går inte att sätta ett pris på vad det innebär för vårt spel, kanske nu mer än någonsin.
Jalal har haft det svårt så här långt. Det är inte den första anfallaren vi har haft med speed och målsinne som har det svårt med den felvända rollen. Nu tycker jag att frisparkarna och de uteblivna målen börjar sätta sig på humöret. Man ser allt mer hur han hänger med huvudet och går ner i tempo.
Vi vet att Fricks kropp inte håller för 90 min i 30 matcher. Jobba STENHÅRT på hur Dion och Jalal agerar när han inte är på plan.
Malmö?
Först och främst så behöver Zeneli sluta med moment där han skippar pressen.
Gör du så mot Malmö så släpper du in mål. Jag hoppas att matchens hype drar upp Arbers löpvilja.
Blir det Gurra där bak? Ouma på mitten? Finns det ett scenario där Frick spelar bakom Krasniqi?
Den goda timingen efter cupfinalen kan nog kvittas mot att Yegbe och Seb saknas. Kvar återstår en match där vi måste dra självförtroende ur hatten och ALLT i vårt spel måste sitta.
Jag tror tyvärr att vi förbrukade mirakelmatcherna förra året.