Full fart in i sommaren
Tre saker som funkar väldigt bra nu
12 mål på 3 matcher
5 raka segrar
1 förnedrat Djurgården i Knalleland
Det är vind i de gulsvarta seglen och trevliga siffror rakt över brädet.
Mot Öster tyckte jag att vi fortfarande var rätt trubbiga. Länkspelet funkade inte, det fanns ingen variation i offensiven. Många omställningar rann ut i sanden för att vi löpte och spelade statiskt:
Men sen har det hänt något. I de senaste matcherna har vi haft bättre fart och variation. Tre saker fungerar väldigt bra nu:
1. Ihler helt rätt felvänd
Jag täckte häromveckan hur länkspelet inte fungerar. I de senaste matcherna har vår hårfagra danska nia gjort allt rätt med näsan mot mål - men varit minst lika bra vänd hemåt.
Precis som med Baidoo eller Frick har Ihler blivit den felvända nian som ofta möter från kedjan.
Här skannar han bra runt sig innan han får bollen så han snabbt kan spela vidare på rätt spelare. En otroligt viktig egenskap i det felvända spelet.
I det här fallet blir han länken som får bollen från försvar till anfall - ett anfall som avslutas med Simons underbara assist.
2. Jimmybollen är tillbaka
Ni vet: den snabba, långa. Inte minst har den diagonala gett stora resultat när ytorna finns. Mot BP är det en svepande långboll som öppnar upp spelet för 1-0:
Och ett blixtanfall med aggressiv bollvinst och snabb diagonalpass som leder till 2-0:
Det går snabbt fram i första läget, och när chansen inte riktigt infinner sig är det så många som sprungit med att vi ligger med åtta man runt straffområdet. Wikström hittar Hedlund, 2-0.
3. Snabbheten och fysiken
Det måste vara jobbigt att möta Elfsborg just nu. Bollvinsterna, tempot, fysiken… Det finns otaliga exempel:
Dif ska spela en kort pass ut på kanten?
En 50-meterslöpning senare är Niklas Hult först på bollen.
Dif vill rulla lite i backlinjen?
Hedlund täcker en halv plan med maxlöpning och pressar målvakten till att ge bort bollen.
Vi flyttar fram, blir av med bollen. Läge för DIF att kontra?
Inte så länge Besfort Zeneli rör sig över enorma ytor, vinner boll…
Går förbi en kille till…
Löper hela vägen in i boxen…
Och blir belönad med ett av årets mål.
Det går så, så snabbt. Och inte bara i början utan matcherna ut. Minut 81 mot BP vinner vi boll i mitten.
Niklas Hult visar inte ett uns av trötthet utan maxlöper över halva plan.
Och slår in bollen på försvarare som med trötta ben fepplar in den i eget mål.
(Förlåt, det är så klart Leos balja).
Det här är avgörande situationer som vi gång på gång vinner för vi är snabbare, mer aggressiva och mer uthålliga. Det är mål på mål som görs för att vi är i god fysisk form.
DIF, Malmö och Elfsborg mötte utmaningarna att kombinera Europa-vinter med försäsonguppbyggnad. Det är tydligt att vi hade den bästa planen för fysiskt är det inget lag som slår Di Gule på fingrarna just nu.
Känslan är att det fortfarande finns en del i spelet som inte klickat. Vi har perioder där vi inte vet var brytningen ska komma, släpper in lite för många mål. Jag tror att fysiken har gjort att vi trots det tryckt fram trepoängare.
Hammarby då. Toppmatch, går mot fullsatt.
I höstas var Hammarby ett av få lag som lyckades neutralisera två vapen i vår 343:
De kombinerade bakåt för att spela sig ur vår presspentagon
De markerade vår nia hårt för att störa länkspelet
Det blir intressant att se hur de båda tränarna drar i spakarna för att utveckla spelet från förra drabbningen.
Skadeläget börjar ljusna, plötsligt har vi angenäma problem när elvan ska tas ut. Med en sista match innan sommarpaus blir det nog inga stora ändringar. Kan vi spela 90 minuter igen med den fart och uthållighet vi bjudit på senaste månaden, då är pressen på gästerna.
Seger, kryss eller förlust: det kittlar att tänka på vad det här hungriga, fysiska, explosiva laget kan uträtta efter en månads vila.
