Medvind när vi lämnar hamn
Rakt mot lurande cypriotiska pirater
Det är alltid spännande att kasta loss och ge sig ut på en ny resa. Extra så när man bytt kapten och man inte är säker på hur sjöduglig båten egentligen är. Då är det skönt med lite medvind ut ur hamn och det får man säga att 3-0 mot BP ger.
Det mesta såg faktiskt ut som väntat.
Forwards och centrala mittfältare pressade med “pentagonen”:
Och på egen planhalva sjönk vi ner i en 5-4-1:
Med boll var det wingbacks som gick högt på kanterna och skapade närmast en 3-2-5. Lite överraskande var kanske hur högt våra mittbackar ibland gick.
Till och med Gurra flyttar upp det här anfallet, vilket ledde till att Vasic kom så långt ner att när BP vann boll, fanns det inte en enda spelare ens när mittplan i något lag:
Många av anfallen byggdes på kanterna och försökte sätta någon av våra tre forwards i spel mellan mittback och ytterback.
Något som skiljer sig lite från Jimmybollen är hur vi oftare söker ytor framför BP:s backlinje, istället för bakom. Även om vi ibland slog den långa bollen på ren vana, när spelare försökte möta i mitten:
Bättre gick det vid 1-0 där Hult åter kommer fram men den här gången hittar Baidoo i just ytan vi sökte:
Med en djup Baidoo som nia kunde BP kanske flyttat backlinjen högre och gjort det svårare att hitta den ytan. Vi får vara tacksamma att även våra motståndare är vana vid vårt gamla spel. Det kommer bli viktigt att minst en i fronttrion oftare hotar i djupled för att trycka ner motståndarna om vi vill hitta ytor framför backlinjen.
Bakåt var det största hotet kanske när mittbackar centrerade för att försvara men wingback pressade högre och det öppnades stora ytor på kanterna. Här från första halvlek när Sebastian får täcka (framgångsrikt) efter Hedlund:
Och här i andra där Noah helt missar löpningen som görs bakom honom (Hedlund inringad):
Besfort och kanterna
Det finns många saker att lyfta med så mycket nytt - till exempel att Yegbe och Hult bytte plats på utsparkar så den resliga mittbacken kunde vara med i nickdueller - men mest intressant tyckte jag var att se Besfort. Det kändes modigt att starta med en så offensiv, ung spelare som fortfarande väger lite lätt, men jag förstår varför.
Besfort har ett rörelsemönster och en förmåga att möta bollen så han kan vända upp som doftar internationell klass. Även om han kanske höll tillbaka de längre bollarna lite och spelade säkert (37/39 passningar till rätt adress) så blev han något av en spelmotor centralt.
I första halvlek var det många gånger vi kunde se precis samma mönster:
Bollen rullas i backlinjen ut mot Holmén. Besfort rör sig mot kanten, men istället för att göra sig spelbar, pekar han ut mot wingback eller “tian” på den kanten.
Kantspelaren möter och spelar tillbaka på Besfort som kan ta emot bollen rättvänd.
Ibland spelar Besfort vidare på nästa kantspelare (här Qasem) som sen kan spela antingen rakt tillbaka eller på wingback som nu vänt upp och kommer med fart.
Det här mönstret upprepades igen och igen, framförallt i första halvlek.
Förutom hans fina inblandning i spelet så verkade han också ha en lite annorlunda roll i pressen. Jag nämnde förra gången hur de centrala mittfältarna kommer ha en ganska lik roll, men det var tydligt att Besfort klev fram ett kliv över Ouma i pressen.
Om det här var taktiskt eller bara Besforts tendens att flyta lite ur position i press (som vi ofta kunde se på försäsongen) vågar jag inte säga men jag skulle gissa att vi kommer se mer av en sexa som pressar och en som faller.
Nu väntar en intensiv period med många svåra matcher. Vinden i ryggen, full fart framåt!
Ses på Cypern!
