Nytt eller tryggt i cupen?

Så kan nyförvärven slussas in

I september listade jag drömmen inför Europa League som 1) “nio poäng på åtta matcher” och 2) “stunder som går till den gulsvarta historien”.

Nio poäng på åtta matcher?

Check.

Check.

Nu föll avancemang på minsta möjliga marginal, men vi fick sannerligen ett äventyr som har värmt upp en mörk kall vinter.

Dags att vila lite och bygga upp inför en ny säsong? Nja. Om vi vill ha ett till äventyr på varmare breddgrader är det redan dags att prestera igen.

BP, Brage och ÖIS väntar i cupens första hinder och för våra nyförvärv blir det direkt in i hetluften. Under de senaste veckorna har frågor ställts om hur Simon Olsson och Júlíus Magnusson ska få plats på mittfältet, samtidigt som truppen genomgår en rejäl bantning.

Efter insatsen mot Sandefjord har 433 seglat upp som ett alternativ, men: är vi redo för ett så stort skifte om vi vill prestera direkt?

---

1. 433 eller 343?

”I andra halvlek förändrade vi lite grand. Det är de här matcherna är till för. Vi har bara spelat en match tidigare som var utan poängräkning. Nu fick vi spela en till. För oss var det att testa en del saker som jag har i huvudet.”

Vad var det Hiljemark hade i huvudet? Ville han testa de formerna 343 kan rotera in till, i vissa lägen, eller ser han en annan grundformation som rätt för den här truppen under 2025?

I första halvlek mot Sandefjord fick vi närmast se en 442:

Det var en svag insats, där vi inte kom åt alls i pressen och släppte igenom passningar centralt. Framåt hade vi varken långa anfall eller vassa omställningar.

Efter lite justeringar i andra halvlek fick vi se en mer framåtlutad 433, där Östman bytte av Jalal och JJ Olsson.

Det 433 och 343 har gemensamt är att de lätt kan anfalla med en “femma” i offensiven. Det var just en sådan situation som föranledde första målet, i samband med att Rapp och Hedlund bytt kant.

Här samma “femma” i 343, där Hedlund och Hult blir de bredaste spelarna:

Det var intressant att se Richtnér som högerytter men framförallt Östman som innermitt, när Frick byttes in. I och med att Noah fanns tillgänglig känns det som ett medvetet val snarare än nödlösning. Med tanke på den perfekta löpningen i djupled till 2-0 kan vi nog få se Leo i den positionen mer i år.

Det är inte svårt att se att en 433 kan vara ett vapen för oss i år. Naturligt kantspel, överlappande ytterbackar, ett centralt mittfält med Julius, Olsson och Besfort. Jag är väldigt nyfiken på Hiljemarks vision för det här året och tror att han har bra planer för vår flexibilitet.

Men: det kommer att vara svårt nog i cupen att brottas med förväntningar och press. Finns det inte ett värde i att låta nyförvärven slussas in i en trygghet som resten av truppen har etablerat? Att luta sig mot 343 under gruppspelet och låta större formationsskiften komma senare?

2. Simon Olssons plats i laget

I en 433 har Simon en given plats på innermitten. Men 343 då?

Räkna inte med Olsson som falsk nia. Vill man ha in honom i en 343 där Besfort och Julius spelar innermitt kan han däremot spela innerforward. Det har alltid varit en naturlig del i 343 att inte gå för brett med de två forwards som ligger intill nian.

Utan boll blir laget tätare centralt om våra forwards är innrar snarare än yttrar:

Med boll så blir vi farligare för att innrar kan hota i kanalerna mellan motståndares mitt- och ytterback. Den “boxen” som skapas centralt mellan centrala mittfältare och innerforwards är något man ser många lag leta efter ute i Europa. Tänk er vilka kombinationer Besfort och Simon kan bjuda på när de börjar klicka! Man kan även byta plats på Simon och Besfort, men i och med den senares centrala plats i vår speluppbyggnad känns det inte som en trygg lösning än på ett tag.

Innerforward är en roll som primärt behöver spelare som kan göra mycket med små ytor. Om Besfort som central mittfältare kan användas för att spela sig ur eget försvar kan Simon hitta de avgörande ytorna runt offensivt straffområde. Två “playmakers” som omges av löpstarka spelare som Jalal, Rapp, Hult, Hedlund…

3. Spela en nia som nia

Med två mer tydliga släpande innerforwards kan vi låta spetsen vara lite vassare. En felvänd Jalal eller Holten kan vara uppspelspunkt i första stadie, men sen ha huvudmål att löpa mot straffområde och avsluta anfall.

Det har inte alls fungerat med Jalal, Holten eller Frick på halvkantrollen, och utan Baidoo finns det inget behov av en så djup nia. En mer typisk anfallare i den rollen kan trycka ner motståndarnas backlinje och skapa ytor som våra innerforwards kan utnyttja.

Om det är en lagdel som inte har klickat under Hiljemark är det fronttrion - en tydligare spjutspets kan vara det första steget dit.

Det mest positiva är att rollen blir lik den i en 433, så våra tilltänkta nior kan få nöta in ett spelsätt i stället för att kastas runt i olika roller.

4. Wikströms främsta vapen

Terry Yegbe och Rasmus Wikström är som gjorda för att spela på ‘kanterna’ i en trebackslinje. Stora, snabba, bra på att driva med boll - med Seb som styr i mitten (vi hör återkommande under matcher hur Oscar ropar på att en mittback ska justera försvarslinjen) kan det här blir HUR bra som helst.

I en trebackslinje vill jag se Terry och Rasmus följa med längre fram i anfall. Våga kombinera och ta en offensiv löpning på insidan. Det är är en av de svåraste sakerna att försvara sig mot. Med Magnusson centralt kommer vi ha bättre täckning och kan vara modigare med vår trebackslinje.

Jag tror inte att Wikström är den vassaste rena högerbacken i Allsvenskan som vi kunde värvat. Det är flexibiliteten han erbjuder som berättigar miljonerna vi hostade upp. En spelare som sömlöst kan skifta mellan mitt- och ytterback. Mot Sandefjord såg han säker ut på högerkanten

---

Det finns ingenting som gör mig ner nervös än när folk börjar prata om Elfsborg som favoriter. Fallhöjden är hög och jag tror att det här cupspelet kommer att bli mycket tuffare än förväntat. Den stora frågan för Hiljemark är: faller vi bak på 343 eller skiftar vi till 433?